"Tuam ipsam vive vitam, quia tuam ipsam oppetes mortem"

Det är upp till var och en hur man vill leva sitt liv, så länge man inte skadar eller trampar på någon annan...

Man får helt enkelt acceptera att alla är olika, att man har olika värderingar, åsikter osv.

Man behöver givetvis inte vara en del av det vi inte vill och man behöver egentligen inte heller respektera allt, men man kan inte förändra någon annan än sig själv. Visst kan man påverka och ha inflytande men de är alltid i slutänden upp till den enskilda individen.

Att vända kappan efter vinden har aldrig vart min smak, och jag kommer nog aldrig bli en sådan person som gör det heller. Jag börjar dock sollra ganska mkt i vad jag engagerar mig i, även om jag brukar få en uppfattning och ha en åsikt om det mesta så betyder de inte att jag måste yttra mej om den.

Jag vet oftast vart jag står, jag vet vad jag tycker, tänker och känner...

Det handlar fortfarande inte om att har rätt eller fel, jag är ALDRIG ute efter att endast peka finger utan någon poäng när jag yttrar mej kan jag lova..

De värsta jag vet är folk som ser ner på andra och tror att dem är bättre och liknande, ogillar stark ytliga, trångsynta dömande människor, och människor som spelar spel och utnyttjar andra för egen vinning, falska, egoistiska,otacksamma människor som hugger vem som helst i ryggen för att komma dit dem själva vill...

Jag skiter fullständigt i om folk tycker jag är en "moralkärring"  ärligt talat deala med det eller dra nån annan stans...!

Det är skillnad på att få ett första intryck och att döma vid första ögonblicket... allting är inte alltid som det verkar dessutom kan både saker och människor förändras vilket skapar helt andra förutsättningar...

Att omvärdera saker och ändra åsikt är något som vissa människor kanske borde lära sig innan de sätter alla i samma båt..

Även att göra misstag och ha fel är något vi ALLA gör... och de är något som var och en som de påverkar får ta ställning till... men ibland kanske man bör tänka efter en gång till om det verkligen är värt att inte förlåta.

Man kan ha tålamod och förlåta mkt... visserligen kanske man aldrig glömmer och man kanske har lärt sig en läxa... men givetvis går det också till en viss gräns vilket oxå beror på situation... men överskrider man den gränsen finns det oftast ingen väg tillbaka och så är det ju iafl i min värld!

Oavsett så är det upp till oss själva hur vi vill leva våra liv utifrån våra egna förutsättningar...

Livet är för kort... de blir vad man gör det till...

Mitt liv, mina val, mina regler...