Japp de e verkligen upp till var och en hur man vill leva sitt liv...

Som alltid beror de ju mycket på vad man har för förutsättningar men hur man vill uppfattas som person och hur man vill utge sig själv avgör man mycket själv...

Sen är det ju inte alltid att omgivningen uppfattar en som man vill eftersom vi lever i en ytlig värld så blir de ju lätt så, dessutom är det kontextbundet eftersom vi ofta utgår från dem när vi intar olika roller...

Så de kan ju givetvis te sig olika oxå men jag menar mer att de handlar om att skapa sig själv...

Jag tycker det är kul och höra på andra lyssna på deras åsikter, tankar, känslor och om deras liv och vad dom anser om saker i mitt... men jag har nog mer eller mindre alltid vart sådan att jag fattar beslut själv och jag vänder definitivt inte kappan efter vinden... sånt kan jag tycka är otroligt irriterande. Men sure visst alla får leva sina liv hur dom vill så länge de inte innebär att man sårar och kör över andra människor.

Folk som påpekar av egoistiska skäl hur jag bör tycka, tänka och göra för att de skall passa dom retar dock gallfeber på mej. Ja alltså de e egentligen syftet och avsikten med handlingen jag stör mej på. Man märker ju tydligt om det är för att personen bryr sej och vill ens bästa eller om det är bara för att bitcha... 

Jag lägger dock inte så stor vikt i att ta åt mej och bry mej om folk som inte betyder något för mej... det är en sak jag fått lära mej... och har märkt... för de e verkligen inte värt det... dessutom vrf lägga energi på något som är betydelselöst...

Det svåra är att inte ta åt sej av folk man känner som man märker inte bryr sej lika mkt om en som man gör om dem... dom sjuker ju i ens ögon och man mister ju iof förtroendet för dem, men första gången man inser att man inte längre är trygg hos en person som man trodde man kunde lita på, de är då de e svårt att inte ta åt sej.

Jag är dock inte en person som ger mitt förtroende till vem som helst (de gör väll iof igen men vissa har svårare än andra och jag har väldigt svårt för det)... jag har dock mycket lättare för å ta till mej folk och bry mej om dem...ger dom mej sitt förtroende så e jag inte den som missbrukar det utan vidare. Men som sagt ba för att jag gör de betyder de inte att jag "ger mej själv" till dem... givetvis handlar de om att ge och ta och man bygger upp förtroende och tillit... men kan säja att de e väldigt få jag litar på...och vissa vet man vart man har och litar bara på med vissa grejer alltså inte fullt ut...

Givetvis uppskattar jag väldigt mycket de personer som jag vet bryr sig om mej, sådana personer som jag vet aldrig skulle vända mej ryggen eller svika mej utan vidare... dom personerna har jag respekt för och lyssnar på och tar till mej... för jag vet att deras avsikter är goda... De är oxå sådana avsikter jag har mot folk som jag har nära och bryr mej om, säjer inte saker för att jag skall ha rätt, moral predika eller liknande utanför att jag bryr mej och utgår ifrån hur jag känner personen...

Satt och läste gamla dagböcker för ett tag sen och shit vad jag har förändrats som person...

Givetvis finns de grejer som jag ångrar..., men en period då jag var väldigt olik mej själv idag ångrar jag dock inte att jag var sådan då för jag lärde mej så otroligt mkt och formades så mkt av de till den jag är idag....jag har dock verkligen inget intresse av att vara sådan nu... vilket känns ganska skönt... även om vissa andra människor verkar ha svårt att acceptera det ibland...rättså tröttsamt faktiskt...

Jag tycker, tänker och känner som jag gör och så e det!

Jag är den jag är...

Jag tänker inte ändra på mej för att det passar någon annan bättre när det i grund och botten bara har med mej och mitt liv att göra...

(Hade det blivit konsekvenser eller involverat någon annan hade det ju vart en annan sak...)

Nä men så ärligt talat det är upp till var och en hur man vill leva sina liv... däremot och ganska ofta kan man ifrågasätta folks väderingar?!

Denna värld vi lever i är verkligen så förpestad och så giftig... mycket av det är det också vi som skapar men vi går med tankar som att det inte är vi som orsakat detta och att vi inte kan påverka och förändra dessa grejer... Men de är egentligen i många fall inte sant...

Komplicerat när man snurrar in sej i alla dessa tankar... så tänker inte spinna vidare på det här och nu!

Kan ju dock medela att man blir en aning skadad av att plugga sociologi... man får ett helt annat medvetande vilket i framtiden förmodligen i flera situationer kommer leda till mycket frustration.